allt är tyngt, och ja kan inte koncentrera mig.

när allt kommer på en och samma gång faller jag.

ja vet inte vad jag ska göra.

känns som allt är över..för att kämpa för något är ju omöjligt.

jag saknar dig som om du en gång hade varit min.

när du tittade på mig på det speciella sättet ville jag inte sluta titta på dig.

men vill aldrig tappa hoppet att det en dag kan bli vi, men du gör det svårt, så jävla svårt.

jag ska inte tappa hoppet, bara orken.

orkar inte ha det så här, och vill bara gå vidare

men varje gång nån nämner ditt namn, tänder jag lågan igen, och ger inte upp men jag hatar det!

jag har aldrig haft dig, jag har inte ens varit din ändå saknar jag dig som om vi en gång var ett.

jag ser fortfarande spåren du lämnade efter dig när du gick

spår av saknad och smärta

att hjärtat ska längta och sakna när det ändå stampat och krossat kommer bli

ingen vet hur jag känner mig

men fyfan vad jag saknar dig!